Förkyld och jävlig. Det är ungefär vad som kännetecknar den här veckan. Jag startade med feber men har nu hämtat upp mig så pass att jag tänker prova på intensiven (jympan alltså) och se hur det slutar.
Känner mig allmänt less på allting faktiskt, både människor och allt i största allmänhet. Det skulle kunna bero på att jag förbereder mig inför nästa veckas sjukhus-vistelse. Att åka dit är ju inget man drömmer om precis. Så jag försöker tagga upp. Men det går lite långsamt.
Jag har bokat in en fika med världens bästa Anton iaf, trots att det är typ 8 på morgonen så kommer det nog att bli en av nästa veckas höjdpunkter. Samt att Sara fyller år nästa vecka så jag kan lägga en stor del av mitt fokus på att komma på en fantastisk present till henne!
För att tala om något mycket mer positivt än sjukhus, så har mamma kommit förbi med sin del i uppmuntrandet.... Kläder. Den kvinnan har alltså shoppat loss totalt, till mig. För att jag ska bli på bättre humör. Lilla mamma är en ängel hon.
Nej, nu är det slut på självömkan. Tid för träning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar