"My best friend"

Jag måste få säga att utan alla fantastiska vänner jag har så hade inte tagit mig så här långt med hela min sjukhus-karusell. Alltifrån att se till att jag är sysselsatt, till att spontan köpa mig en bit smörgåstårta, till att laga mat inför min 2½dagar långa fasta, till att se till att jag kommer ut på en promenad runt sjön så att jag inte börjar klättra på väggarna... och så mycket mer!

TACK

Och Eric som lovat mig att bara äta äcklig mat när jag inte får äta, som alltid sitter där bredvid mig och svär över allting som är dåligt, som sprungit upp om nätterna för att värma varmvattenflaskor och som köpte mig värmefilten från himlen i julklapp. Han är mitt hjärta.


Så jag tycker att alla verkligen borde stanna upp och tänka efter. Hur många runt dig är det som ser till att du verkligen är du varje dag? Hur många är det som hjälper dig med en knuff i ryggen mot det mål som du vill ta dig till? Hur många är det egentligen som är grunden som du står på?
Och tackar man verkligen de personerna tillräckligt?