"When I google I only get depressed!"

Det här ska alltså föreställa någon form av presentation av mig själv. Det är lite lustigt med nystartade bloggar, första inläggen ska handla om en själv som person. Hur man lever, vem man är och lite vad den blogg man startar ska handla om (oftast är det "vad jag åt till frukost", "min nya tröja" eller "hej-jag-åker-dyr-taxi"-inlägg som toppas med en liten nätt bild där man precis ska kasta sig in i taxin med sin nyköpta latte (som säkert var alldeles för dyr, men märket måste ju synas på bilden). Sen ska man rättfärdiga att man bloggar, för man får helt enkelt inte starta en blogg utan att ha något att skriva om. Men sanningen att säga så handlar de flesta bloggar egentligen inte om någonting och det är det som gör dem både speciella och egentligen inte så speciella alls.
Jag tänker inte överraska er. Den här bloggen kommer att vara galet självcentrerad, den kommer att handla om (trumvirvel) MIG! och innehållet kan för vissa vara förbaskat långtråkigt och för andra (mer nyfikna-individer) så kommer den att vara innehållsrik. Jag lovar ingenting.

Så vem är jag?
Det känns lite trist att avslöja det på förhand, hur många kommer att klicka sig in på bloggen igen och läsa om de redan vet allt om mig? Nej, jag tänker behålla det mesta för mig själv.
Jag kan ge er att jag, Mika, bor i en nätt liten lägenhet som även befolkas av en fantastisk man som jag har äran att kalla min egen, en fet katt jag döpt till Farfar efter en barndoms-förebild som jag (uppenbarligen) var släkt med. Samt en tanig katt vid namn Mormor (varför? för att teman är som bästa när man går all-in), men hon kallas mest för "bus" och han för "gris". Jag har ett fantastiskt jobb, själva arbetet i sig är väldigt roligt och jag kunde inte önska mig bättre människor att jobba med.
Jag har många intressen, men jag tror att de får bli ett senare inlägg.

Nu ska jag träffa världens bästa Anna, som jag adopterat in som den äldre syster de högre makterna aldrig gav mig.

"I get tired and upset,
and I'm trying to care a little less.
When I google I only get depressed.
I was taught to dodge those issues. And I was told
"don't worry!"
because no doubt...
There's always something to cry about.
And when your stuck in an angry crowd
,
they don't think what they say before they open their mouth
.
You got to pack up your troubles in your old kit bag
and bury them beneath the sea.

I don't care what the people may say,
what the people may say about me..."