"Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar"

Jag hade en fantastiskt dålig dag. Alltså sådana där dagar som verkligen inte händer. Allting blir verkligen bara fel, man svämmar över av känslor (läs: gråter och hulkar samt snorar)( trots att man vet att man överreagerar) och så händer det.
Det är som att Anna har ett sjätte sinne för när jag behöver henne. Helt plötsligt så finns hon bara där när jag behöver henne som mest utan att jag ens behövt säga något. Som om att hon känt att jag behövde henne just då. (Vilket i sin tur gjorde att jag grät, hulkade och snorade ännu mer, men av lycka, och det är ju en avsevärd förbättring...). Du är en pärla Anna, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig!